Jaha då har man storgråtit mitt i Prisma på jobbtid. Men en av de snällaste och eftertänksammaste människor jag känner kom och pratade med mig, hon behövde nästan bara säga hej före första tåren rullade ner för min kind. Hon gav mig en tesked hopp igen eller iaf höjde hon min tro på mänskligheten. Kiitos.