Här sitter jag i min säng och bara stirrar i väggen. Det är konstigt det där, dehär senaste dagarna har bara varit ett ända flumm. Håller mig så upptagen som möjligt för att undvika verkligheten, men med samma det kommer ett ledigt ögonblick så kommer tankarna tillbaka och jag vill bara slänga mig på golvet och aldrig stiga upp. Kvällarna är nästan värst, strax före jag ska försöka sova, försöker läsa bloggar om andras perfekta och mindre perfekta liv för att glömma mitt eget, samma med The hills, har kollat 5 säsonger på ca 2 veckor, följer slaviskt med Lauren, Heidi, Audrina och resten om deras liv. Sen när klockan går och jag skjutigt upp sovandet allt för länge så ger jag mig, lägger bort datorn. Jag känner då alla känslor sväller över mig och jag hoppas och hoppas på att somna men somanar aldrig. Slutligen sover jag några timmar tills klockan ringer och det är dags att stiga upp och sätta på ett leende för att inte få klagomål av kunder att man inte är tillräkligt glad. Sen samma mönster varenda dag. Ingen matlust, mina händer skakar oavbrutet, känner helatiden en klump i halsen, tårarna som trycker bakom ögonen. Folk säger till mig: "Ge det tid, det blir nog bättre". De ljuger.