Har haft så sjukt mycket överlopps energi idag. Har jobbat, städat skåp, tvättat kläder, fixat en plats åt mina skor som inte används så ofta, uppdaterat min tumblr (med gamla bilder men ändå), lagat mat (nyttig sådan) och nu tänkte jag att det får räcka idag så ska se några avsnitt av någon serie och sen tar jag nog så småningom natten. Ledig dag imorgon, hoppas jag får lika mycket gjort då. Tänkte iallafall ta en lång promenad, hälsa på vid gamla skolan, tvätta klart alla kläder samt äntligen få upp mina tavlor. Men först av allt ska jag ta en ordentlig sovmorgon!

Dessa är plagg jag mer än gärna sätter på mig i sommar, och före det också. Svarta tröjan är ju bara för härlig. Spaceshort, virkad klänning, fin (välbehövlig!) nyckelring, finfina väskor. Mmm, sommar kom kom kom, kssksskss. Orkar inte med denna mörka äkliga årstid längre. Getaway trip, anybody? Om bara min ekonomi skulle ge med sig så skulle jag sitta på ett plan påväg någonstans redan!

Idag är ingen bra dag. Kan inte ens minnas när jag senast hade en bra dag. Jag försöker se tillbaka på de senaste månaderna, vad jag har gjort och åstadkommit. Joo jag har suttit hemma och gråtit, varit ut varje helg och druckit mig redlös, ibland till och med oftare. Sen försöker jag bara jobba så mycket som möjligt, och pengarna jag förtjänar så lägger jag bara på massa kläder och liknande i ett desperat försök att trösta mig själv. Jag ser när resten av människorna runt mig går vidare med sina liv medans jag står och trampar på samma ställe.
Jag vet inte hur jag ska få mitt liv värt att leva nåmer, allt har spårat ur så mycket och det resulterar till ett självhat. Folk tror att jag har börjat må bättre för det är det jag försöker visa dem, sanningen är att jag mår precis lika dåligt som jag gjorde ett par månader sedan. För ingen orkar med en patetisk, dyster tonåring.

Men det är nu jag hoppar i duschen, sminkar mig för att täcka de svarta ringarna runt ögonen som jag fått pga att jag sovit i medeltal 5h/natt i ca två månader, ibland mera ibland mindre. Sen är det bara att dra på ett smile och åka till jobbet.

Igår natt var det värsta jag nånsin varit med om. Den inre smärtan, jaa ni har ingen aning. Den pykiska smärtan är så stark att det känns att ta ont fysiskt. Känns som denna natt är påväg i samma riktning. Orkar. Inte. Mer.

Jaha då har man storgråtit mitt i Prisma på jobbtid. Men en av de snällaste och eftertänksammaste människor jag känner kom och pratade med mig, hon behövde nästan bara säga hej före första tåren rullade ner för min kind. Hon gav mig en tesked hopp igen eller iaf höjde hon min tro på mänskligheten. Kiitos.

Borde sova, ska upp klockan 7 imorgon och sedan orka med en 9 timmars arbetsdag. Puh. Hela min kropp och själ skriker emot det, och för att göra det lite värre så har jag en lika lång arbetsdag på söndag också. Det är otroligt hur tungt allt kan vara för tillfället. Allt jag säger blir bara fel, jag menar bara gott och allt jag säger kommer från mitt hjärta men det är så svårt att få i ord, allt blir bara en enda röra.
Jag anser mig själv som en väldigt hoppfull och optimistisk person som tror det bästa om alla. Man skulle tro att det är en bra egenskap, kanske för andra men verkligen inte för en själv. Man hoppas och hoppas. Vet inte hur många gånger jag blivit besviken på människor när man förväntar sig något, tror det är min största svaghet. Jag anser att människor är goda och att alla vill det bästa åt andra, jag faller alltid lika hårt när jag märker hur saken riktigt ligger till. Människor är egoistiska och tänker inte alls på andra så mycket som jag velat.

Har nu i flera dagar stirrat sönder min telefonen för att inte missa om någon vill något. Eller mest väntar man på något meddelande från någon person som kunde göra ens dag, men det meddelandet kommer nog aldrig komma, det förstår jag nu. Hoppet som jag alltid haft inom mig är så gott som borta.

Alla älskar vi depressiva, patetiska blogginlägg skrivna mitt i natten. Men på något sätt får man sina tankar lite lite mindre förrvirrade. Själv skrattar jag lite innombords när jag läser sånhär inlägg, tycker det är dumt att öppna sig så mycket på nätet för ingen bryr sig ändå. Men jag börjar förstå det lite bättre, skönt att skriva av sig och tänka en mening åt gången istället för att allt snurrar omkring i huvudet på en och samma gång.

Nu ska jag försöka sova, jag vet redan att det kommer misslyckas, allt för upprörd för att kunna få tag i sömnen. Men inte kan jag rädda världen mer idag och världen kommer inte rädda mig så lika bra att försöka.

Kan inte sitta inne, ska ut och lufta mig med Jenni en stund..

Här sitter jag i min säng och bara stirrar i väggen. Det är konstigt det där, dehär senaste dagarna har bara varit ett ända flumm. Håller mig så upptagen som möjligt för att undvika verkligheten, men med samma det kommer ett ledigt ögonblick så kommer tankarna tillbaka och jag vill bara slänga mig på golvet och aldrig stiga upp. Kvällarna är nästan värst, strax före jag ska försöka sova, försöker läsa bloggar om andras perfekta och mindre perfekta liv för att glömma mitt eget, samma med The hills, har kollat 5 säsonger på ca 2 veckor, följer slaviskt med Lauren, Heidi, Audrina och resten om deras liv. Sen när klockan går och jag skjutigt upp sovandet allt för länge så ger jag mig, lägger bort datorn. Jag känner då alla känslor sväller över mig och jag hoppas och hoppas på att somna men somanar aldrig. Slutligen sover jag några timmar tills klockan ringer och det är dags att stiga upp och sätta på ett leende för att inte få klagomål av kunder att man inte är tillräkligt glad. Sen samma mönster varenda dag. Ingen matlust, mina händer skakar oavbrutet, känner helatiden en klump i halsen, tårarna som trycker bakom ögonen. Folk säger till mig: "Ge det tid, det blir nog bättre". De ljuger.

Söker den perfekta svarta vardagsväskan.

Från bland annat Romwe, Asos och Top Shop.

Älskar första, andra och sista. Ha begär!

Vilken är din favorit?

 

Dålig bloggerska..
Men tänkte berätta att jag är inflyttad och bilder kommer så fort jag köpt möbler. Hittills äger jag i princip endast en säng, dessutom ligger det en massa flyttlådor över allt.

Idag har jag redan hunnit med mycket, packat upp lite, en sväng via arbetshälsovården, kaffe med mirva samt lagat mat. Om en timme ska jag i jobb men tills det blir det att läsa lite bloggar. Over and out!

Känner mig inspirerad och vill egentligen inte alls ta natten som jag borde, min kropp är så utmattad och skriker efter sömn. Här är dock lite på sovrums inspiration jag kommer använda i mitt nya sovrum. Vitt och ljusgrått som gäller! Kanske får en gnutta svart också får följa med in.